Åh, jag såg nyss det sista avsnittet från Sex and the city, sitter i sängen med min katt och gråter som ett barn. Det finns egentligen ingen direkt anledning, jag vet ju hur det slutar för jag har sett det typ 10 gånger men ändå blir det lika fint varje gång! Det är liksom en dröm man har. När allt är dåligt, när man vantrivs och bara vill bort, då dyker den man saknar mest upp från ingenstans och jag kan verkligen känna den känslan i magen. Att bara bli räddad. Jag menar, hur bra skulle inte det vara? Att gå och lägga sig med gråten i halsen och vakna upp till sitt livs kärlek. Inte för att det någon gång kommer att hända, men man kan ju drömma, haha!

Att hennes klänning sen är helt underbar gör inte det hela sämre! När jag flyttar till New York med min Big ska jag också gå runt i så fina kjolar ♥ 

 

Åh nu gråter jag igen, hahaha