Igår var det den 8 mars, dvs internationella kvinnodagen. Jag har sett och läst så många starka uttalanden av män & kvinnor om hur kampen kring jämställdhet ser ut. Vi är på rätt väg men har en lång bit kvar. Jag kom att tänka på ett eget exempel.

Som läkarstudent läggs otaliga timmar på anatomi. Hela termin 2 består av anatomiplugg och även en stor del av termin 3. Vi går igenom varenda ben i kroppen, alla muskler och senor och organ. Varenda liten böj på tarmpaketet och alla små knutor som lårbenet kan tänkas ha. Till det har vi anatomi-modeller i plast, ni vet, tex den här klassiska torso-modellen som finns överallt på skolor osv?

Iallafall. Vi har modeller på allt idag, men fram tills väldigt nyligen (jag skulle gissa på till ca 4-5 år sedan) fanns det inga modeller på bröst. Äldrekursare som undervisar oss i anatomi berättade det här. Man såg ju utsidan av ett (oftast manligt) bröst på torson, men inga specifika snitt eller så som berättade hur det såg ut i ett kvinnligt bröst. Jag vet inte om man tyckte bröst var medicinskt ointressanta eller kanske för sexuellt anspelande, men då hälften av jordens befolkning bär på dem och många av oss insjuknar i just bröstcancer känns det högst aktuellt med en bild av hur de ser ut inuti. Värt att tilläggas är också att vi har modeller på i princip allt annat. Könsorgan finns med, så att det skulle vara stötande med ett par bröst passar inte riktigt in. De var nog inte tillräckligt viktiga helt enkelt. 

Modellen vi har idag ser ungefär ut som den här, inte exakt. Vår visar inga tumörer men man ser ett snitt iaf. 

Jag hör överallt att kvinnosjukdomar inte får lika mycket plats. Det finns många exempel (endometrios, vaginala problem så som svamp, blödningar osv) och som kvinna får man generellt svaret att "det är helt normalt, många har de här problemen". Jag vill inte vara naiv men en del av mig misstänker att hade män haft likande problem kring sina kön/reproduktionsorgan hade det kanske hänt mer. Bröstcancer respektive prostatacancer är två utbredda patologier som är så stora att vi inte kan blunda för dem längre, men många "små" problem slinker lätt igenom som "helt normala" för att de just drabbar kvinnor. Det är min uppfattning som kvinna och som läkarstudent. 

Som sista kläm vill jag dock påpeka att läkarutbildningen idag lägger ett betydande fokus på just sånt här. Det är inte okej längre och folk säger ifrån. Frågorna kommer oftast (om inte alltid) från oss studenter och får ledningen samt föreläsare att lägga om.

Igår på terminens sista PBL-möte var det manfall i vår grupp, killarna var sjuka och vi var endast tjejer närvarande, inkluderat vår handledare. Passande för 8 mars och allt ✨😏 Som om det vore planerat handlade sista fallet om kvinnlig genitalia. Det var ett perfekt, avspänt möte och vi hade intressanta diskussioner om det här med kvinnlig patologi! Jag la upp den här bilden på min insta, igår var vi iaf 6 tjejer som både blev smartare och bättre på vad det är som händer med just vår kropp! ✨🌸✨🌸✨🌸