Tänker osökt på Writing's on the wall av Sam Smith (alltså Bond-låten) när jag ser solljus på väggarna. Så djupt. Så poetiskt. Så oklart. 

Jag VET att jag tjatar om den där kvällssolen men alltså det är verkligen något speciellt! Allt blir lite bättre, lite mer hoppfyllt, när varma strålar skiner in efter klockan 18. Under vinterhalvåret glömmer man liksom bort att det finns en tid då det är verklighet.

Idag har det varit måndag med skola och allt vad det innebär. Skillnaden från tidigare måndagar? SOL. Hela dagen, på varje liten rast. Vi har såklart, som de svenskar vi är, utnyttjat varenda sekund. Med denna oanade extraenergi har jag dessutom lyckats bocka av allt på min to do-list (nog för att det inte var så lång idag, men ändå). Jag hämtade ut ett paket med kläder (som jag dock är lite tveksam till), städade upp kaoset som kallats vårt kök, svarade på mail och ja, så. Nu sitter jag här vid mina rosa tulpaner och scrollar igenom veckans plugg. Prioriterade det till sist :-)))))