Det känns som om jag precis började plugga men det har faktiskt gått över ett år, är ju på termin 3 nu. Dags att utvärdera lite kanske?

Jag läser vid Lunds Universitet vilket är kalas. Älskar ju Lund. Det är en riktig studentstad som andas spex och akademi, långa traditioner och knasiga upptåg. Men programmet då? Jo, tycker man om biologi, människor, ligament med konstiga namn och tjocka läroböcker är det verkligen fullpott. Jag läser preklin till och med termin 5, dvs det dröjer 1 år tills dess att jag får komma ut på klinik (=sjukhus). Preklin är teoretiskt vilket innebär mycket fakta och lite praktik. Men är det bara plugg hela tiden?

Det är väl ingen direkt hemlighet att läkarlinjen innebär mycket studier. Det vävs in i livet och om man bara avsätter tid lite då & då är det inget som är omänskligt. Klart fördelaktigt om man har lite fallenhet för att ta in fakta och så men man lär sig att plugga. Jag har ca 8-10h schemalagd undervisning i veckan och ut över det lägger jag ca 15h. Vissa veckor mer, vissa mindre. Det är som ett heltidsjobb-ish. 

Innan universitetet satt jag aldrig kvar i skolan, jag läste det mesta hemma. Nu är det standard att hänga kvar (har de flesta föreläsningarna till kl 12 eller kl 15) och jag brukar gå hem runt 17. Vissa dagar skippar jag det helt och andra sitter jag längre. Notera väl att det inte är proppat av koncentrerade studier, hälften av tiden brukar gå åt till att lyssna på skvaller från helgen eller köpa kaffe. Livet handlar om balans liksom.

Innan tenta kan det vara lite stressigt (beroende på om man pluggat kontinuerligt eller ej, hehe...) men det är inget som inte löser sig :-)))) 

Som blivande sjukvårdspersonal får man ta massa häftiga vaccinationer också. Man kan tex vaccinera sig mot TBC och få en stor varig böld som tar aslång tid att läka och i slutet ändå lämnar ett fult ärr efter sig. 

I slutändan måste man dock inse att alla kursare sitter i samma båt vilket också är den största anledningen till att man klarar sig igenom. Man är deppig ihop, glad ihop, trött ihop. Universitetet är olikt gymnasiet på det viset att ingen riktigt bryr sig om individen. Missar man saker så blir man bara underkänd, ingen lärare fångar upp dig. Därför är det extra viktigt med någon som saknar en ifall man uteblir. 

Man får heller inte glömma allt kul som kommer efter det där hårda plugget! TENTAFESTER, sittningar, nationshäng, baler, sushi i botaniska eller kanske en glass på stortorget? Oavsett känns det alltid så befriande att lämna in tentan och vara fri, även om det bara är för några dagar. 

 
Så för att sammanfatta:
- Är det mycket plugg? IBLAND
- Är det värt det? ALLTID