Nu sitter jag med vad som blir sluttampen av plugget för den här terminen. Vi har iof en munta kvar efter det skriftliga men den känns ganska okej i relation till vad som kommer först. När det gäller stress och ångest känns det som att jag har två mode - antingen är jag helt uppe i varv och mumlar mantran tyst för mig själv och ser till synes galen ut, eller så är jag mer apatisk, ungefär som om jag redan accepterat min sits och bara finner mig i den.

Ikväll har jag mode 2, det sistnämnda. Jag har pluggat till och från hela dagen (och dagarna som varit, och dagarna innan dess...) men jag vet inte, något är bara av. Jag ska scrolla igenom lite anteckningar och sådant nu innan läggdags, sen får morgondagen helt enkelt gå som den går. 

Självklart vill jag klara tentan - det är ju det slutgiltliga målet för en tävlingsmänniska som jag - men under mina år av tidigare studier har jag ändå lärt mig att sätta kroppen först. Terminen som gått har jag innehållit lite sjukdom och sådant kan man aldrig förutse, därför måste jag ha det i åtanke när jag får resultatet. 

För en som ständigt tävlat i betyg och skola är det också en utmaning att nu tampas med en hel klass fylld av superduktiga studenter. Jag får dock säga att det änsålänge fungerat väldigt bra. Alla är duktiga och vissa kanske känner ett större behov av att visa det men överlag är det ingen uttalad konkurens i klassen. Man ska absolut pusha varandra framåt men hets leder bara till ångest och negativ stress - man måste komma ihåg att den man främst tävlar emot är sig själv och i det stora hela är en omtenta ingenting. 

Nej, nu ska jag preppa lite till - sedan får det bli tid för sömn :-)